öppnar mitt hjärta

Sentimental fylla är aldrig bra..

Speciellt inte när det är ens far som har den och öppnar sig,

håller om en för första gången sen man var barn

och dessutom lägger en klump i min mage som ger mig dåligt samvete

för att jag flyttade 25mil ifrån familjen

att vara förälder för sina föräldrar är inget jag önskar någon..

har varit stark länge och klarat av mycket i min uppväxt,

men igår kände jag att det var droppen...

jag orkar inte mer...

jag vill vara ett barn och få stöd

vill inte behöva bära alla på min axlar längre..

jag älskar givetvis mina föräldrar över allt annat,

har säkert haft det bättre än många andra i min uppväxt,

men det har varit jobbigt i perioder...

hela resan tillbaka till gbg igår var jobbig

och jag kände mig elak för att jag inte finns där jämnt,

för mina föräldrar och mina syskon,

men jag tror att jag har byggt upp någon mur

som har hjälpt mig att koppla bort så fort jag inte varit hemma....

förlåt mamma och pappa för att jag inte är en större del i era liv,

men jag orkar inte jämnt,

lite väl öppen blogg idag, men jag var tvungen.

ibland räcker inte känslorna till och jag måste öppna mig,

skriva ner saker som jag inte kan tala med någon om....

det är lättare så här..